Livet som turistguide i Kap Verde

Varmt året runt och 350 soldagar om året. I Kap Verde känns fritiden som semester för Sanna Marichal. Men hon jobbar också hårt; som ansvarig för ungefär 300 svenska hotellgäster per vecka gäller det att vara bra med människor och kunna lösa kniviga situationer.

På piren i Santa Maria rensar en dykare sin nyharpunerade bläckfisk. Gymmet på stranden är övergivet i middagshettan. På strandbaren Barracuda släpper Sanna Marichal sin tunga rygga i sanden. Dagens jobb är avslutat; kvittomaskinen, TUI-pärmen och alla andra verktyg är nedstoppade till imorgon. Uniformen är varm så vi söker upp skuggan för att dricka den stora kaffe latte som markerar gränsen mellan arbete och ledig tid.

Ön Sal i den lilla västafrikanska ögruppen Kap Verde är Sannas tredje arbetsplats utomlands. Hon är en av många svenskar i Santa Maria, som är själva turistorten på ön. Kap Verde består av tio öar utanför den västafrikanska kusten, i höjd med Senegal. Ett populärt talesätt säger att öarna är smulor som föll ned i Atlanten när Gud på den sjunde dagen borstade av sig sina händer, belåten över den färdiga skapelsen.

På sju timmars flygavstånd från Stockholm har Sal tillsammans med grannön Boa Vista kommit att bli ett av svenskarnas stora resmål under vinterhalvåret. Havet är alltid någon eller några grader över 20 celsius, och vädret pendlar mellan regnfri svensk sommarvärme och hetta lindrad av ständiga vindar. Man äter fisk och skaldjur som kommer direkt ur havet, och den modige testar långhalsar, en släkting till havstulpaner.

Inte Sanna Marichal dock, hon är vegetarian. När vi går ut på piren i Santa Maria rör hon sig försiktigt på plankorna, mellan stora högar huvudlös tonfisk och wahoofisk, och mellan kvinnor och män som rensar, fjällar och tjoar sinsemellan.

– Piren finns inte med i vårt program men jag rekommenderar alltid våra gäster att gå hit. Här finns ett fantastiskt folkliv. Det är en upplevelse att vara här när fiskarna kommer in på förmiddagarna!

Möjlighet att se världen och göra karriär

Sanna Marichals väg ut i världen började 2017 med tre månader volontärarbete i Centralamerika. Sen landade hon hemma i Stockholm i exakt en vecka innan hon for till Korfu för sin första säsong för TUI. När den tog slut efter ett halvår var hon snabbt på väg igen, till Kap Verde.

– Jag vill testa olika destinationer, se nya platser. Det är det jag tycker om i det här jobbet. Att byta plats är också ett snabbare sätt att utvecklas, och det är så jag får veta om jag kan fortsätta växa. Om jag passar för en karriär inom företaget. TUI uppmuntrar oss att prova olika roller och jag är nyfiken på att få göra det. Men först vill jag ut på destinationerna. 

Att det blev just ett reseföretag hon sökte jobb på hade från början en hel del att göra med trygghet.

– Jag har alltid vetat att jag vill jobba utomlands, men det kan kännas läskigt och svårt att åka alldeles ensam, fixa lägenhet och jobb och allt sådant. TUI är stort, internationellt och välorganiserat. Det är skönt att bara få komma fram till sin destination, och så är allt nödvändigt redan ordnat.

Jag har alltid vetat att jag vill jobba utomlands, men det kändes svårt att fixa lägenhet och jobb och allt sådant. Det är skönt att bara få komma fram till sin destination, och så är allt nödvändigt redan ordnat.

Guider finns i alla åldrar

På Sal arbetar hon på två stora hotell. Här finns 300 svenska gäster varje vecka. De är Sanna Marichals ansvar. Hon ingår i ett arbetslag om tolv skandinaviska guider som täcker hela Sal och som leds av en platschef. De är uppdelade på språkområden, men rycker in för varandra när det behövs.

– Vi är unga här, mellan 20 och 30 år. På Korfu var vi mellan 20 och 50 år, åldern kan skilja mer än man kanske tror bland guiderna. För oss saknar sånt betydelse, vi gör samma jobb och vi är här tillsammans. Alla umgås.

Kontakten med gästerna är kärnan i jobbet

För henne har den täta samvaron med andra människor betytt att hon har blivit mycket mer öppensinnad. Kollegorna är tajta, ofta nästan som en familj. Och under varje säsong hjälper hon tusentals gäster, för det mesta med att svara på frågor om resmålet eller att åtgärda missnöje med hotell eller service.

– Det är nästan alltid  bara roligt med kontakten med gästerna – de är på semester och vill ha det bra. Många visar mycket uppskattning för hjälp eller tips. Men det är klart att vissa kan bli arga eller upprörda. I början var det rätt tufft, numera tar jag det inte personligt. När någon är arg beror det på situationen den personen befinner sig i. Det är mitt jobb att vända det till något positivt, att få dem att må bättre.

Sanna Marichal är noga med att poängtera att kontakten med gästerna är grunden för jobbet: man måste tycka om den, annars passar man inte i rollen. Sen finns det förstås situationer då även de snällaste gäster kan bli svåra att blidka, åtminstone i stunden. 

– Generellt kan jag säga att vi inte gärna vill att flyget är försenat. Det blir jobbigt för gästerna och vi vill ju att de är glada när de kommer. 

Sannas tips på 4 saker du inte får missa på Sal

  1. Testa den lokala rätten Cachupa, en gryta som oftast innehåller nötkött, bönor och andra grönsaker. Serveras på de flesta restauranger!
  2. Ta ett dopp i saltvattensjöarna som ligger i en vulkankrater här på Sal, enligt lokalbefolkningen blir man 10 år yngre om man inte duschar av saltet förrän morgonen efter...
  3. Se sköldpaddsungar kläckas på udden utanför ”mitt hotell” Riu Funana. Fram till december kan man få se volontärer från Turtle SOS hjälpa de nyckläckta ungarna upp ur sanden.
  4. Man kan inte ha varit på Sal utan att ha fått med sig ett ”No Stress”-armband som säljs på alla marknader här för ca 1 €!

”Jag sökte jobbet för upplevelsen och livsstilen”

Glada gäster, glada guider, lyder alltså formeln. Dagarna är uppdelade i för- och eftermiddagspass, med några timmar ledigt mitt på dagen för vila, sol och bad eller vad man nu kan vilja göra. Alla guiderna bor i samma färgglada huslänga i Santa Maria, så vänner är aldrig långt borta. Och när arbetspasset är slut släpper Sanna Marichal allt och njuter av att få ha sin vardag i det paradis som andra betalar dyra pengar för att få besöka en vecka eller två.

Omgivningarna samverkar med lön och andra villkor när Sanna Marichal värderar vad hon får ut av sin tjänst. TUI följer kollektivavtalet, men det är knappast lönen som lockar när man söker en tjänst som guide. 

– Jag sökte det här jobbet för upplevelsen och livsstilen, för mig är det inte så viktigt hur mycket jag får betalt. Som jag ser det har vi andra och mindre kostsamma behov när vi är här, vi kan till exempel äta på hotellen när vi arbetar, och vi får ut så mycket annat av de möjligheter som finns på resmålen, säger hon.

Lediga dagar blir det stranden, eller så följer Sanna med på någon av TUI:s utflykter. Många kvällar är hon ute i nattvimlet med vännerna. Santa Maria är fullt av barer med livemusik. Lokalbefolkningen festar tillsammans med turisterna.

– Nattlivet är fantastiskt roligt här! Det dansas ute på gatorna, afrikanska danser som funana och kizombe. Man blir alltid uppdragen av någon så jag har förstås provat men jag har inte riktigt lärt mig danserna än.

Att byta plats är ett snabbare sätt att utvecklas, och det är så jag får veta om jag kan fortsätta växa.

Turistnäringen har fått staden att växa

"Smulorna i Atlanten" har nu inte alltid varit så paradisiska. En av öarna hade en stor roll som omlastningsplats för de slavar som transporterades över Atlanten till USA. Den portugisiska koloniseringen inleddes redan på 1400-talet. Då var öarna obebodda, och tanken med att ta dem anspråk var att fartyg som passerade skulle proviantera om här. Träd höggs ned för att skapa odlings- och betesmarker, men öarna är långt ifrån bördiga och regnar gör det mycket sällan. Under 1700- och 1800-talen svalt 100 000 människor ihjäl på grund av torka och jorderosion. 

Idag håller befolkningen tack vare bistånd och den relativt nya turistnäringen på att resa landet ur fattigdom. Staden Santa Maria har gått från att ha dryga 1000 invånare 1990, till 17 000 personer 2018. Den slitna asfalten på huvudgatan byts ut mot vacker lavasten, och. pågående husbyggen med nymålade fasader i pigga färger utstrålar framtidstro.

Tack vare landets framgångar i att skapa demokrati och bygga välfärd med sjukvård och skolgång för hela befolkningen har Kap Verde många gånger de senaste åren utnämnts till ett av världens mest etiska resmål.

 Den stora mängden All inclusive-hotell till trots verkar tillräckligt mycket av turistpengarna stanna i landet för att befolkningen ska få det bättre – allt fler på Sal får tillgång till elektricitet och rinnande vatten. Det känns i atmosfären ute på byn.

– Vi som jobbar här känner oss välkomna. Den inhemska befolkningen ser att turisterna är bra för samhället och de visar att de gillar oss, konstaterar Sanna Marichal.

Fakta om Kap Verde

  1. Kap Verdes officiella språk är portugisiska. Många talar även någon form av kreol, som blandning av portugisiska och västafrikanska ord.
  2. Landet har 546 000 invånare, och besöks varje år av 598 000 turister.
  3. Landet är ett av regionens mest utvecklade länder. 98,1 procent av landets barn börjar skolan (2013).

Hur är villkoren för din anställning, i stora drag?
Jag är anställd av TUI i Schweiz. Alla som jobbar på våra destinationer är anställda där, oavsett nationalitet. Lönen varierar precis som på ett vanligt jobb och beror på erfarenhet, färdigheter (som exempelvis antal talade språk) och position. Lönen består dessutom vanligtvis av en fast och en rörlig del. TUI organiserar boende, försäkring och allt annat som behövs under anställningen. Skulle jag råka ut för en olyckshändelse, eller bli sjuk, täcker den försäkring vi har inom ramen för vårt kontrakt lönebortfall, sjukvård på plats och eventuell tidigare hemfärd.

Hur upprätthåller du relationerna i Sverige när du säsongsarbetar?
I perioder kan det självklart vara tufft att hålla kontakt med familj och vänner hemma i Sverige, man lever så olika liv och arbetar olika tider. Jag försöker att ringa och sms:a så ofta jag har tid och möjlighet, för mig är det viktigt att inte glömma bort dem man har där hemma.

Vad är svårast med att leva i en resväska?
Jag tyckte nog mest att det var svårt första gången, att veta vad man behöver och inte behöver ha med sig till exempel. Eftersom vi bor ungefär sex månader på vardera ställe hinner man göra sig rätt hemmastadd ändå, och jag brukar ha med mig lite foton hemifrån och andra saker som känns ”hemma” för mig, det gör det lättare att trivas. Svårast är nog att kunna få med sig allt man vill ha under sex månaders tid i två resväskor.

Mer om Kap Verde

  1. I det fattiga Kap Verde är det mer eller mindre tradition att varje släkt skickar någon eller några unga människor utomlands, och de pengar som skickas från den stora diasporan är viktiga inkomster. Fortfarande idag bor mer än hälften av befolkningen utomlands.
  2. Vulkanen Pico do Fogo på ön Fogo har fått utbrott 1995 och senast 2014. I vulkanens krater finns en by, Chà das Caldeiras. I kratern odlas vin, och omkring den odlas också bland annat kaffe, majs, mango och äpplen. Utbrotten har förstört stora delar av odlingarna men med hjälp av utländska solidaritetsorganisationer har byborna fått hjälp att plantera nytt.
  3. Cesaria Évora föddes och dog i Mindelo på ön Sao Vicente, som är öarnas kulturhuvudstad. Hon gjorde den kapverdiska musiken, morna och coladera, världskänd. Évora kallades ”Barfotadivan” eftersom hon gärna uppträdde utan skor.