Utrikeskorrespondenten Henrik Brandāo Jönsson om livet i Rio

Sex månader skulle han ge Brasilien. 16 år senare betraktar sig Henrik Brandāo Jönsson som "brasse" och har inga planer på att flytta hem. Som utrikeskorrespondent för DN i Rio får han bevaka allt från samhällsfrågor till fotboll.

Klockan är nio på morgonen i Rio de Janeiro och Henrik Brandāo Jönsson vaknar till ett mail från Dagens Nyheter. De har bett honom skriva ett reportage om legalisering av droger. Som utrikeskorrespondent är hans bevakningsområde brett. Kultur, sport, samhälle, ekonomi. Under hans drygt femton år i Brasiliens näst största stad har de journalistiska uppdragen skilt sig åt.

– Att vara korrespondent är fantastiskt. Du är långt bort från alla chefer och har en större frihet. Om man jobbar i Sverige är det mer vattentäta skott mellan redaktionerna. Då håller man sig inom ett område, nu har jag intressen för ett helt land att rapportera om, säger Henrik.

Med DN som fast arbetsgivare är Henrik kontraktsanställd. När han, efter en resa i Brasilien, bestämde sig för att flytta hit från Malmö var han inte det. Han flyttade ändå, till ett land lika fotbollstokigt som Henrik själv, vilket bland annat resulterat i att han skrivit boken “Gräset är alltid grönare i Brasilien” och varit Brasilienexpert för SVT under VM 2014.

Rio var platsen för honom. Portugisiska kunde han redan efter sitt halvår på Världsutställningen i Lissabon år 1998, det är han glad för idag.

– Vi umgås på portugisiska, jag och mina vänner här. Det är det normala, även om de kan vara från Tyskland, Holland eller Uruguay. Det gör det lättare att integreras i samhället, säger Henrik.

Nu är jag brasse. Det funkar inte längre för mig i Sverige.

Folkrikt på gott och ont

Rio breder ut sig längs Atlantkusten och Guanabarabukten. Klippiga berg stupar rakt ned i havet, och sandstränderna och regnskogen möter pulsen från stadens 12 miljoner invånare. Längs kullerstensgator ligger gallerier och spårvagnar rullar fram till tonerna av sambamusik. Utnämnd till en av världens vackraste städer är inte Rio bara en plats för karneval utan en avslappnad stad att älska året runt. Henrik Brandāo Jönsson liknar Rio vid Frankrikes Nice och Cannes, men med en helt annan folkmängd.

– Rio är unikt. Det är en gigantisk stad med badortsmentalitet. Som en liten by med storstadens ramar.

Sāo Paulo, Brasiliens största stad, skiljer sig mot Rio. Den är mer organiserad och där tror Henrik också att fler svenskar skulle trivas.

Man ska dock vara medveten om att Brasilien är ett utvecklingsland; det är korrupt och det går inte att lita på polisen eller någon från rättsväsendet. Du får nästan räkna med att bli rånad innan du lär dig hur du kan undvika det, menar Henrik. Det gör du genom att inte bli för full, ta taxi hem på natten och gå på upplysta gator. Sen gäller det att inte slappna av förrän man är ända framme vid dörren; Henrik har blivit av med sina saker flera gånger när han varit nästan hemma.

– Du måste hela tiden vara på din vakt. Svenskar är tyvärr "dåliga på" att bli rånade. Vi vill inte lämna ifrån oss våra värdesaker och inser inte allvaret. Det har hänt att svenskar blivit skjutna för att de inte vill lämna ifrån sig sin ryggsäck. Då tror rånarna att de har med sig något värdefullt och skjuter. Sedan kan det visa sig att det bara var en vattenflaska. Det är en farlig stad, som svensk måste man lära sig att leva här, säger Henrik.

För honom tog det tio år. Han var trettio år när han flyttade hit, något han tror kan ha bidragit till att det tog så lång tid. Som trettioåring är du redan formad som människa. Är du yngre är du mer öppen för förändring.

– Nu är jag dock brasse! Det funkar inte längre för mig i Sverige.

Även om man har mycket pengar är det svårt att hitta en lägenhet som motsvarar det man är van vid. Här tillbringar man inte tiden i hemmen, man tillbringar den på gatan. Du blir aldrig hembjuden till någon.

Skaffa bostad i Rio de Janeiro

Att ordna lägenhet i Brasilien är svårare än i Sverige. Om du ska gå den vanliga vägen måste du ha en borgenär – vilket här innebär ett godkännande från någon som har en lägenhet i det område du vill bo i. Att få någon att ställa upp på det är svårt. Många får hitta alternativa vägar till boende. En sådan väg är att hyra en lägenhet via Airbnb under en längre period. En annan är att vända sig till Facebookgruppen “Svenskar i Brasilien” och fråga om det är någon som har tips på boende.

Du måste även räkna med att lägenheten du hyr inte har kyl, frys eller spis. Det måste du ordna på egen hand. Ofta är det lätt att köpa från andra “gringos”, ett begrepp som Henrik använder, sprunget ur spanskan men som används flitigt om utlänningar i Brasilien.

– Även om man har mycket pengar är det svårt att hitta en lägenhet som motsvarar det man är van vid. Här tillbringar man inte tiden i hemmen, man tillbringar den på gatan. Du blir aldrig hembjuden till någon, säger Henrik.

Själv behövde Henrik aldrig ge sig in i den brasilianska bostadsmarknaden på egen hand, eftersom han träffade sin nuvarande fru ganska fort när han flyttade hit. Nu har de en dotter ihop som han tar med till Sverige någon gång per år för att visa upp sitt land.

Vänner i Sverige och Brasilien

Henrik Brandāo Jönsson besöker Sverige tre gånger per år. Han har precis köpt en övernattningslägenhet i Malmö som han bor i när han ska hälsa på sina föräldrar. Annars är det konferenser och liknande som tar honom hem, till exempel Bokmässan och Utrikesdagen, en konferens för DN:s utrikeskorrespondenter. Besöken gör det lätt att jämföra det gamla och nya hemlandet.

– Sverige är bra på många sätt, människor är i regel goda. Det är ett land med bra ekonomi men med dålig social kompetens. Du är tyst i kollektivtrafiken. I Brasilien är det en helt annan öppenhet och stämning. Du kan börja prata om vad som helst, det är alltid någon som hakar på, säger han.

Men fastän det är vanligare att starta ett samtal med en främling kan det vara svårt att få vänner i Rio. Kontakten blir ofta ytlig. De flesta av Henriks vänner är andra journalister från andra delar av världen eller brasilianare från Sāo Paulo. Där har de en annan mentalitet jämfört med infödda Riobor.

– Här tror många att de kan ha ekonomisk vinning av att vara vän med en gringo. Det funkar inte, säger Henrik.

Vännerna i Sverige har han dock kvar efter alla år. I varje fall kärngänget. Tekniksamhället gör det enkelt att hålla kontakt.

– Jag kan ju se vad de andra gör på Instagram och de kan se vad jag gör. Även Skype underlättar. När vi väl ses kan det visa sig att de inte ens har träffats sen förra gången, fastän de bor i samma stad. Det blir ju lätt så när alla har familjer, säger han.

Arbetskulturen i Brasilien

Arbetskulturen skiljer sig också mellan de två stora städerna Rio och Sāo Paulo. Henrik menar att Sāo Paulo är mer kapitalistiskt medan många i Rio saknar insikten om att du som anställd ger service och får betalt för det. Det är dåliga arbetsvillkor och ofta svårt att få jobb om du inte är från Brasilien.

– Det är fruktansvärt dåligt betalt och det finns en främlingsfientlighet på arbetsmarknaden. Man gynnar hellre en brasse än en gringo. Runt 98 % av de jag känner som är inflyttade säljer tjänster; erbjuder matlagningskurser, massage eller hyr ut lägenheter. De startar något själva. Och det gör de rätt i. Jag rekommenderar inte någon att arbeta för en brasiliansk arbetsgivare i Rio, säger han.

Om du ska arbeta för ett företag i Brasilien ska du välja ett europeiskt eller amerikanskt bolag, de har ofta bra avtal för sina anställda. Börsnoterade brasilianska företag kan också ha det; det är de mindre bolagen du helst ska undvika. Förutom den statliga pensionen så kan de stora företagen pensionsspara åt dig, men på ett litet företag får du stå för sparandet själv.

Tydliga skillnader mellan Brasilien och Sverige

Ingenting är likt länderna emellan, tycker Henrik Brandāo Jönsson.

– I Brasilien kan du inte göra bort dig. Det finns inga rätt och fel, du får ha vilka åsikter du vill utan att någon reser sig från bordet och går om ni har skilda meningar. Men flyttar du hit måste du säga farväl till ditt kontrollbehov, annars går all energi åt till att försöka upprätthålla den. Här är du mer spontan än planerande som svenskar ofta är. Du kan inte boka bord på en restaurang utan får chansa på att det finns plats. Finns det ingen kan restaurangen helt plötsligt flyttas ut till gatan.

– Många svenskar bestämmer att på onsdag ska vi göra det här, på torsdag det här. Då finns det inga luckor för de spontana infallen. När svenskar väl kommer hem har de inte rest – de har bara fullbordat ett program.

Kösystem, slutna människor och scheman har Henrik lämnat i Sverige. Han tycker det räcker när han kommer hem och träffar sina vänner som finner sig med att stå i en kö till en tom bar, där en vakt bestämmer om du får komma in eller inte.

– Det finns en acceptans här. Jag har lärt mig att leva på ett helt annat sätt. Livet i Brasilien öppnar för gemenskap.

Henrik Brandāo Jönsson flyttade med löftet till sig själv om att han skulle ge det sex månader. Nu har det gått sexton år och han har inga planer på att återvända.

Han skickar iväg sitt senaste reportage till DN och undrar vad nästa uppdrag kommer att handla om. Kanske är det om fotboll, musik eller politik. Det vet han inte, men det är något han lärt sig att leva med. Att inte veta vad nästa stund har att erbjuda.