Flyttade med Vattenfall till Berlin och gick från utsänd till lokalanställd

När Thomas Gustafsson flyttade till Berlin 2002 var tanken att prova staden i ett par år, och sedan återvända hem. Men efter några år förstod han att han ville stanna. Här trivs han med stadens avslappnade attityd och jobbet hos en av Berlins största arbetsgivare – som ägs av svenska staten.

Kontorskomplexet i Mitte är stort, men det är ändå inte den enda av Vattenfalls byggnader i stan. Faktum är att det svenska statligt ägda energibolaget har hunnit bli en av de största arbetsgivarna i Berlin. Och Thomas Gustafsson har varit med mer eller mindre från början.
Året var 2002 när han flyttade hit, men på Vattenfall hade han jobbat sedan 1995.

– Jag kände att det var dags att göra något nytt. Då föreslog chefen en tjänst som controller i Berlin, där Vattenfall just hade köpt upp fyra bolag. Tanken var då att jag skulle vara här i två år, säger han, när han visat oss genom labyrinten av kontorskorridorer och in på sitt rum.

Från utsänd till lokalanställd i Berlin

Eftersom han rekryterades från Sverige ordnade Vattenfall allt åt honom: de betalade lägenhet, flytt, tysk-lektioner och kompenserade upp tjänstepensionen eftersom den är lägre i Tyskland än i Sverige.

– Hade jag haft barn hade de betalat skola och hade jag haft en partner hade de betalat extra för det. Det fanns många förmåner, säger Thomas Gustafsson, som efter två år i Berlin hade börjat känna sig riktigt hemma.

Han ville förlänga kontraktet – och fick tre år till.

– När jag sedan bestämde mig för att jag skulle stanna så fick jag ett tyskt kontrakt. Då upphörde förmånerna och jag fick börja betala för boendet. Men å andra sidan fick jag då ett chefsjobb, så lönen höjdes.

Försvenskad arbetskultur i en annars tysk hierarki

Det fanns en tanke med att flytta en del svenskar till de nya kontoren i Berlin där i början. En tanke om att ”försvenska” arbetskulturen på de tidigare tyskägda bolagen, som vid den tidpunkten hade en väldigt hierarkisk struktur.

– När jag kom hit var det hierarkiskt på det viset att allt delegerades nedåt. Men idag är det annorlunda, det är en plattare organisation och en mer internationell kultur som är gemensam för de länder där Vattenfall är störst – Sverige, Tyskland och Holland, säger Thomas Gustafsson.

Sedan 2010 är Thomas chef för en enhet inom riskorganisationen. Kort sagt handlar jobbet om att öka medvetenheten om alla relevanta risker och att säkerställa att risker tas med i beräkningen i alla beslut inom verksamheten.

 

När jag kom hit var det fortfarande väldigt enkelt att hitta boende. Det fanns massor av lägenheter och det var billigt. Nu är det dyrare, men det går alltid att flytta lite längre ut från de centrala delarna och hitta billigare boende.

Thomas har medarbetare i Tyskland, Sverige och Nederländerna. Hans chef sitter i Amsterdam, men kommer från Schweiz. Det är med andra ord en allt mer internationell sfär att röra sig i. Och det trivs han med. Thomas är mycket språkintresserad och efter bara två år kommunicerade han enbart på tyska i jobbet.

Han trivs även med Berlin. Men visst minns han att det var tufft i början. Efter ett år i den nya staden funderade han på att ge upp.

– Då var arbetskulturen på kontoret fortfarande annorlunda. Man fick uppgifter men inget ansvar. Det var högt uppsatta chefer som hade möten med varandra och sedan delegerade. Idag är det mer relevanta möten, mellan de personer som har med saken att göra. Det är helt annorlunda nu.

Fixa bostad i Berlin

Och det är inte bara arbetskulturen på Vattenfalls Berlinkontor som förändrats på senare år, utan även staden. Berlin, tidigare en stad delad mellan öst och väst, har gått igenom många förändringar sedan muren föll år 1989. Länge fanns övergivna och ofta nedgångna lägenheter i öst som lockade till sig fattiga konstnärer och sökande själar från stora delar av världen. I takt med tiden har gentrifieringen dragit igenom stadsdel efter stadsdel. Hus har renoverats, hyror har gått upp.

– När jag kom hit var det fortfarande väldigt enkelt att hitta boende. Det fanns massor av lägenheter och det var billigt. Nu är det dyrare, men det går alltid att flytta lite längre ut från de centrala delarna och hitta billigare boende.

Man niar varandra tills man bestämmer att man ska gå över till att dua. Status, ålder och kön är det som bestämmer. Det är alltid en kvinna, den som har en högre ställning eller den som är äldre som föreslår att man ska börja dua varandra istället.

Den där känslan av att allt är möjligt i Berlin lockar dock fortfarande många människor hit. Det är något med den prestigelösa och icke-dömande atmosfären som gör att staden fortsätter att vara en plats för alla.

– I Berlin kan man vara hur man vill, klä sig hur man vill. Det är väldigt avslappnat, och det jag märkte i början var att folk snarare klädde ner sig på kvällen istället för att klä upp sig. De gick från jobbet och tog på sig något bekvämare, säger Thomas Gustafsson.

Nätverkande i Berlin

Till en början hade han flera svenska vänner som kom samtidigt som honom till Vattenfall. Det var skönt att kunna prata med någon som hade ungefär samma bakgrund och förstod det som kändes annorlunda i Tyskland. Idag har han framförallt tyska och holländska vänner. Och han lärde sig förstås tidigt att föra sig på det traditionellt formella sätt som krävs i det tyska arbetslivet.

– Energibranschen är ganska gammaldags. Man niar varandra tills man bestämmer att man ska gå över till att dua. Status, ålder och kön är det som bestämmer. Det är alltid en kvinna, den som har en högre ställning eller den som är äldre som föreslår att man ska börja dua varandra istället, säger Thomas och tillägger:

– Men träffar man en kompis är det alltid "du" som gäller, och samma sak om man blir introducerad för en kompis kompis.

Högre löner och krav på sjukförsäkring i Tyskland

Var gränsen går mellan öst och väst är numera så gott som osynligt. Det är något som har förändrats bara under den tid som Thomas Gustafsson bott här.

– Förut kunde man se mer tydligt på både människor och byggnader om man var i öst eller i väst. Men det finns små synliga skillnader kvar.

Lönerna är generellt lite högre i Tyskland än i Sverige, åtminstone på stora, etablerade företag – men att en hög lön behövs förstår man när landets sjukvårdssystem förklaras. Här finns ingen fri sjukvård, utan alla måste betala en sjukvårdsförsäkring – statlig eller privat – och det är ingen billig historia. Den som tjänar mindre tar den billigare statliga, och den som tjänar mer kan teckna en privat sjukförsäkring och alltså få tillgång till privat sjukvård. Men redan den billigare varianten går på runt 250–300 euro per månad. Thomas, som har en privat sjukvårdsförsäkring, betalar 450 euro per månad.

– Men arbetsgivaren betalar hälften. Den delen dras direkt från lönen, så är det för alla som jobbar.

Men att betala sin sjukvårdsförsäkring varje månad betyder inte att vården är gratis efter det. I Thomas fall ligger självrisken på 1 200 euro. Inte förrän han betalat över den summan, alltså cirka 12 000 kronor på ett år, betalas vården av försäkringen.

Men livet i Berlin är trots allt ändå billigare än i Sverige på många andra sätt.

– Det är fortfarande billigare att gå ut och äta och dricka. Och det är enklare. Folk måste inte se likadana ut eller vara likadana. Så som det kan kännas i Stockholm.

Hur sparar du in till din pension i Tyskland?
– Utöver den statliga pensionen sätter Vattenfall in en pensionsförmån – en viss procent av det man tjänar.

Hur ser din tyska arbetsgivare på sjukfrånvaro?
– Om jag blir sjuk så att jag måste stanna hemma från jobbet får jag 100 procent av lönen de första två veckorna. Men från den fjärde dagen krävs läkarintyg. Från och med tredje veckan är det din Krankenkasse, sjukförsäkring, som betalar.

Hur valde du sjukvårdsförsäkring i Tyskland?
– Det går att välja en statlig eller privat sjukvårdsförsäkring. Om du väljer den statliga kan du byta till privat om du börjar tjäna bättre. Det är bättre service i den privata sjukvården. Men när du väl valt privat är det svårt att få byta tillbaka till den statliga. Anledningen är att avgiften per månad minskar när du blir äldre om du har den statliga, men ökar om du har den privata.

Thomas Gustafssons tips i Berlin

  1. Bubbel på bio – Astor Film Lounge i stadsdelen Charlottenburg är en annorlunda bioupplevelse med väldigt speciell atmosfär. Innan föreställningen bjuds du på ett glas bubbel och du kan även beställa in något att äta och dricka under filmen.
  2. Thai Park – Den här lilla parken i Wilmersdorf, som egentligen heter Preussenpark, har länge varit ett ställe där Berlins thaibefolkning samlats på helgen för att laga mat och umgås. Nu har det blivit ett ställe dit man vallfärdar för att köpa god thaimat, speciellt på söndagar.
  3. Markthalle 9 – Kom hit en torsdag och handla hemmagjorda korvar, burgare, ost och öl. På torsdagkvällar är det ”Streetfood Thursday” och fullt med folk och god mat.
  4. Berlins undre värld – Berlin Unterwelten är en samling underjordiska gångar och bunkrar som finns i Berlin, från krigstiden och DDR-tiden. Med en guide får du lära dig historien och se vad som finns under ytan.
  5. Muren – Den är trots allt en viktig del av stadens historia, och av de små bitar som sparats till eftervärlden är Gedänkstätte Berliner Mauer den plats som ger den mest korrekta bilden av hur det såg ut när järnridån fortfarande var på plats. Här har man bevarat en bit av muren både i öst och väst, och det tomma området däremellan.