3 röster om att flytta utomlands med familjen

En längre utlandsvistelse kan vara en rolig och lärorik upplevelse för hela familjen. Men det finns mycket att ha med i beräkningarna för att det ska funka både praktiskt och trivselmässigt. Här berättar tre familjer om sina erfarenheter.

Jag fick ringa fram och tillbaka till Försäkringskassan för att ta reda på vilka försäkringar som gällde och hur allt skulle koordineras med den belgiska vården.

Våren 2015 bestämde sig Lotta Avesson och Henrik Keränen för att flytta till Antwerpen med sin dotter Elsi. Henrik hade blivit erbjuden en tjänst som beräkningskemist på ett läkemedelsföretag och Lotta skulle fortsätta vara föräldraledig.

– Planen var att Elsi skulle börja på dagis efter en tid och att Lotta sen skulle hitta ett jobb. Men strax innan vi skulle resa fick vi veta att Lotta var gravid igen, berättar Henrik.

Överraskningen innebar att de oväntat fick lägga en hel del tid på efterforskningar, för att ta reda vad som gällde inför födseln och för föräldraledigheten i Belgien.

– Försäkringskassan kunde inte ge slutligt besked förrän vi var på plats i Belgien, men vi var 90 procent säkra på att få ett positivt besked. Och det fick vi: jag har rätt till samma föräldraförsäkring här som i Sverige.

När det gäller föräldraledighet för den som är anställd i Belgien är det sämre. Henrik fick bara vara hemma i 10 dagar när dottern Nomi föddes. Lotta skulle ha fått tre månader om hon hade haft en belgisk anställning. Hon är lättad att de slapp den situationen:

– Som svensk känns det ju inte som ett alternativ att lämna bort en tremånadersbebis.

Läs hela reportaget om familjen i Antwerpen.

Barnen var bara sex, åtta, och tio år då, men hela familjen fick rösta på Portugal eller Sverige. Portugal vann med 5–0.

Johan och Linda Olsson hade funderat länge på att praktisera sitt läraryrke utomlands och ta med sig hela familjen. Sedan fyra år bor de i Lissabon med sina tre barn. Barnen går i Svenska skolan, där föräldrarna också jobbar. Alla stortrivs.

– Vår livskvalitet här är betydligt högre än i Sverige, det är odiskutabelt. Vädret är fantastiskt, grönsakerna smakar som grönsaker borde smaka, och vi har en mycket bättre balans mellan jobb och fritid, berättar Johan.

Efter två år hade de ytterligare en familjeomröstning, om att förlänga vistelsen. Även den slutade 5–0.

– Däremot har vi bytt boende ett par gånger. Den första lägenheten var lite för långt från skolan för att barnen skulle kunna gå själva. Där vi bor nu är vi dessutom mer en del av det lokala samhället.

Att skaffa portugisiska vänner, och inte bara umgås med andra från skolan, är viktigt både för språk och allmän trivsel; det tycker både Linda och Johan. 

Det krångligaste med flytten var byråkratin, som tog både tid och energi. Arbetstillstånd, skattenummer, bank och försäkringskassa. De behövde också intyg för barnen och föräldraskapet, ”för att bevisa att de finns på riktigt”.

Läs hela reportaget om familjens erfarenheter i Portugal.

Vi kom fram till att jag fokuserar på familjen och barnen till en början och så tar vi det därifrån. Och nu när vi bott här ett tag känns det inte aktuellt att göra någonting annat.

Tobias Svartz flyttade med sin familj till USA för ett par år sedan. Hans fru hade fått ett chefsjobb i Handelsbanken i New York. Vistelsen skulle vara i tre år och hela familjen skulle med. Men det var inte givet vad Tobias skulle göra av sin tid, medan han var tjänstledig från IT-jobbet hemma i Sverige. Som medföljande till någon som får arbete i USA kan du få tillstånd att själv jobba, men det är krångligt och reglerna kan se olika ut beroende på vilket visum du har.

– Vi kom fram till att jag skulle fokusera på familjen och barnen till en början. Efter ett tag kändes det inte aktuellt att göra någonting annat. Det är jättefint att vara hemmaförälder och få så mycket tid med mina tre barn, berättar Tobias.

USA är inte heller ett land som är uppbyggt för att barn ska klara sig själva särskilt mycket. De flesta aktiviteter, och att ta sig till skolan, kräver att man skjutsar med bil. 

– Dessutom är kulturen här att föräldrarna arrangerar, hämtar och lämnar om barnen ska leka med någon kompis. Det blir mycket körande och koordinerande. Tillsammans med allt hushållsarbete – som jag har fullt ansvar för som hemmaförälder – så blir det faktiskt inte särskilt mycket egentid över. 

Läs reportaget om att vara medföljande och hemmaförälder i USA.