Nätverk hjälpte Jenny tillbaka in i Sverige

Lusten att utforska lockade Jenny Wieslander Chandler ut i världen. Efter att ha jobbat i fem olika länder under 15 år återvände hon till Sverige och Helsingborg. Då kom kallduschen.

Jenny Wieslander Chandler växte upp i ett litet samhälle i Västergötland. Familjen reste ofta utomlands, vilket väckte hennes intresse för världen utanför Sveriges gränser. Efter gymnasiet åkte hon till Spanien för att jobba i resebranschen. Det gav mersmak.

– Det var mest äventyrslust från början. Jag upptäckte snabbt att det var bra att vara svensk i utlandet, man har gott rykte och får stort förtroende, säger Jenny Wieslander Chandler.

Hon pluggade i Malmö, bland annat marknad och PR på Berghs, och åkte sedan till Kanada för att praktisera på Ikea. I Ottawa mötte hon sin blivande make. Han jobbade på brittiska UD och var på sin första utlandsstationering. 

Flyttade runt hela världen

När hon var 25 år gammal flyttade Jenny Wieslander Chandler till Ottawa, gifte sig och började jobba som lokalanställd tjänsteman på ambassaden. Snart fick paret sitt första barn. När makens förordnande i Kanada gick ut skickades familjen till Pakistan, där Jenny blev kontorschef på ambassaden i Islamabad.

Efter drygt ett år blev det oroligt i regionen och familjen flyttade till Storbritannien. Jenny fick jobb som marknadssamordnare på förvaltnings- och finanskoncernen Catella, en ansvarsfull tjänst som låg mer i linje med hennes utbildning än tidigare jobb. Det visade sig dock svårt att hitta barnomsorg som fungerade med två heltidsarbetande föräldrar, och när hon strax innan millennieskiftet fick erbjudande om uppdrag för en reklambyrå i Sverige bestämde sig familjen för att bo där en period.

Reklam- och mediebranschen var glödhet. När konjunkturen sedan vände neråt sammanföll det med att maken kallades till Madrid. Familjen följde återigen med.

Efter tre år i Spanien bar det av till London igen. Vid det laget började flyttandet att slita på familjen, som nu bestod av två vuxna och fyra barn. 

– När barnen är små är flyttandet mest ett äventyr. Man kan sälja in det och skämma bort dem. När de blir äldre så är det svårare eftersom de måste bryta upp relationer som de byggt upp, säger Jenny Wieslander Chandler.

Därför passade det ganska bra när makens arbetsgivare omorganiserade och erbjöd avgångsvederlag. Familjen bestämde sig för att återvända till Sverige för gott. De flyttade in i ett hus utanför Helsingborg och Jenny blev account manager på bostadsuthyrningsföretaget Airbnb i Köpenhamn. Det var ett spännande uppdrag i navet av den växande tech-branschen.

– Jag har ju bakgrund i resebranschen och erfarenhet av marknad och kommunikation. Det var fantastiskt, hela tech-världen är jättekul. 

I ett och ett halvt år pendlade hon mellan Sverige och Danmark. Allt fungerade bra, tills företaget bestämde sig för att flytta Köpenhamnsavdelningen till Irland. Att följa med dit var det inte tal om – nu hade familjen flyttat färdigt.

Det slog mig att de som kommer hit skaffar nätverk på samma sätt som jag hade gjort i andra länder. Men eftersom jag kommit tillbaka till Sverige, mitt hemland, så hade jag inte förstått att jag också måste nätverka.

Svårt att hitta jobb i Sverige

Jenny Wieslander Chandler började söka jobb i Sverige. Till att börja med sökte hon kvalificerade tjänster som matchade hennes utbildning och erfarenhet. Men responsen uteblev. I takt med att tiden gick började hon söka allt mer okvalificerade jobb. Det hjälpte inte.

– Det var först då jag riktigt landade i Sverige. Jag var helt bortkommen, hade ingen koll. Hur gör man? Var passar jag in?

Efter ett års jobbsökande hade Jenny fortfarande inte fått någon respons alls från arbetsgivarna och började tappa tron på att någonsin få ett jobb igen. Genom barnens internationella skola träffade hon föräldrar från andra länder. Det fick henne att fundera. 

– Det slog mig att de som kommer hit skaffar nätverk på samma sätt som jag hade gjort i andra länder. Men eftersom jag kommit tillbaka till Sverige, mitt hemland, så hade jag inte förstått att jag också måste nätverka. 

Hon började leta efter professionella nätverk, men hittade inget som kändes rätt. De som fanns utgick från ett visst yrke eller en viss titel. En dag började hon diskutera med Sally Russell, en kvinna som hon träffat genom barnens skola. Båda saknade samma sak: ett nätverk för personer med internationellt tankesätt. De bestämde de sig för att ta tag i saken själva.

– Vi gjorde en hemsida och skapade konton i sociala kanaler. Allt var på engelska, för tillgänglighetens skull. Vi planerade träffar och började skapa event, bara för att testa och se vad som hände.

Vid ett tillfälle bad en handläggare på Arbetsförmedlingen min man att stryka erfarenheter i CV:t som stack ut för mycket.

Nätverket blev lösningen för att få jobb

Konceptet var enkelt. Sally Russel och Jenny Wieslander Chandler ordnade studiebesök hos företag, som fick presentera sig för nätverksdeltagarna. Därefter presenterades nätverket för företaget, och aktiviteten avslutades med mingel.

Gensvaret lät inte vänta på sig. Till träffarna kom människor från hela Skåne. Nätverket, som fick namnet “Helsingborg international connections”, växte allt mer och uppmärksammades till slut av Helsingborgs stad, som ordnade lokal och bjöd in dem till integrationsprojekt.

Idag har nätverket också ett samarbete med ”International citizen hub i Lund, en organisation som ska underlätta för företag i södra Sverige att locka till sig och behålla anställda från andra länder.

– I Sverige är det svårt för utländska personer att få jobb om de inte är handplockade. Därför är det viktigt att fånga upp medföljande personer, sambos och makar. Jobbar du inte i Sverige så har du inte så mycket identitet. Därför är de här nätverken jätteviktiga, säger Jenny.

Hon menar att många arbetsgivare inte satsar tillräckligt på HR för att kunna se igenom ett ovanligt CV. Tvärtom anställer de flesta personer som liknar dem själva. Det har hon fått erfara på nära håll. Vid ett tillfälle bad en handläggare på Arbetsförmedlingen hennes man att stryka erfarenheter i CV:t som stack ut för mycket. Det är samma princip som gör att invandrare generellt har svårt att få jobb i Sverige, menar Jenny Wieslander Chandler. 

Efter ett års fruktlöst jobbsökande gick hon över till att enbart satsa på att nätverka. Det lönade sig. 

– På ett av våra event kom en kvinna fram och frågade mig om jag letade efter ett ”riktigt” jobb. Hon tipsade om en utannonserad tjänst på Öresundskraft, och det är där jag är idag. Utan tipset hade jag inte vågat tro att ett så typiskt svenskt företag kunde vara intresserade av någon med min internationella kompetens och bakgrund.