Nya jobbutmaningar tog Frida till Ryssland och Ukraina

Hon bad om det svåraste uppdraget hon kunde få – och fick Ryssland. Sedan dess har hon upplevt politiskt kaos i Ukraina, tampats om kontraktsvillkor i Lissabon och lärt sig konsten att känna sig hemma varsomhelst. Idag har Frida Malmqvist sjutton års erfarenhet av att jobba utomlands.

Visst var hon intresserad av att resa redan då, i slutet av 1990-talet, när hon var trainee på Ikea i Älmhult. Men det var snarare en utmaning än en dröm som fick Frida Malmqvist att lämna Sverige – och inte återkomma förrän 17 år senare.

– Jag kände att Älmhult var för litet och jag ville göra något annat, så jag sa till min chef: Ge mig det svåraste du har! Och det gjorde han.

Frida var 30 år när chefen erbjöd henne att åka till Moskva och öppna Ikeas första ryska varuhus. Hon hade en utbildning inom personalvetenskap och en master i ekonomi, och blev plötsligt satt att jobba som controller i ett främmande land. När hon kom dit fanns ingenting – inte ens mark till varuhuset. Men tre år senare, år 2000, kunde varuhuset slå upp sina portar. Och Frida hade varit med och fått det att hända.

– Det var mycket jobb. Men det var ju utmaningen jag ville åt. Och det är nog en längtan efter utmaningar som har fått mig att fortsätta jobba utomlands, säger hon när vi träffas på Kungsholmen i Stockholm, där hon nu landat efter många år.

Det är första gången hon bor i Stockholm, men hon känner sig hemma. Erfarenheten av att ha jobbat i länder som Ryssland, Ukraina, Belgien och Portugal har gjort att hon har lätt att anpassa sig och trivas. Det är i de två förstnämnda länderna som hon tillbringat mest tid. Tack vare att Ikea hade en hel avdelning som ägnade sig åt att hjälpa anställda ut i världen gick den första flytten smidigt till. De ordnade alla tillstånd, och såg till att hon fick någonstans att bo när hon kom till Moskva.

– Det var lite som att flytta in i en Ikeakatalog. Vi hade lite roligt åt det när vi besökte varandra, vi som flyttat dit samtidigt. Vi hade nästan exakt samma möbler, säger Frida Malmqvist och skrattar åt minnet.

Inget fredagsmys i Moskva

Det var en spännande och kul tid i Moskva. Staden levde dygnet runt och det fanns alltid någon fest att gå på. Men det var också väldigt mycket jobb.

– Man jobbar betydligt längre dagar i de andra länderna jag bott i. När jag kom tillbaka till Sverige blev jag nästan chockad när kontoret tömdes tidigt på fredagarna. Folk skulle hem till fredagsmyset. Sånt existerar inte i Moskva eller Kiev, säger Frida.

Fridas 5 tips om du ska till Moskva

  1. Gå på georgisk restaurang – det är visserligen mat från ett annat land, men det finns många georgiska restauranger i Moskva och de har den bästa maten från den här delen av världen.
  2. Izmailovsky-marknaden – det är en kul marknad att besöka på helgen. Här säljs både souvenirer, hantverk men också vanliga prylar och mat.
  3. Åk på vintern – när alla har pälsmössa och det ryker ur munnarna. När det ligger gnistrande snö på guldkupolerna. Man ska frysa lite och dricka varmt te ur mugg på marknaden. Det är sinnebilden av Moskva.
  4. Upplev Gorkijparken – en stor park med konstmuseum. På vintern fryser de is på gångvägarna så att man kan åka skridskor runt hela parken.
  5. Gå på Bolsjojteatern – och se opera eller balett. Ryssarna är ett mycket kulturkunnigt folk. De är klassiskt skolade i litteratur och musik. De kan fortfarande citera sina poeter och det är spännande att ta del av deras kulturutbud.
Man måste vara öppen för att allt inte fungerar som hemma. Både på jobbet och i samhället.

Den första tiden i Moskva följdes av en kortare period i Lissabon, Portugal, där Ikea återigen skulle öppna ett varuhus. All administration sköttes från Madrid, men en liten personalstyrka skulle finnas på plats i Lissabon. Hon blev anställd lokalt, precis som hon blivit på alla andra Ikea-uppdrag.

– Men redan vid första resan började villkoren krångla. De berättade hur mycket en lägenhet kostade och menade att lönen skulle räcka till allt jag behövde. Men sedan visade det sig att det inte alls stämde. Det gick inte att få lägenheter till det pris de hade angett. Idag hade jag inte tagit det jobbet, säger Frida Malmqvist.

Eftersom det mesta styrdes från Madrid tappade jobbet i Lissabon snart innehåll. Hon slutade efter en ganska kort tid, och blev genast erbjuden ett jobb på Ikea i Bryssel. Egentligen hade hon tänkt åka hem till Sverige.

– Men att jobba och bo i Bryssel var ju nästan som att vara hemma. Det finns 10 000 svenskar där. Jag var med i en svensk kör och jag kunde flyga hem snabbt och billigt.

Kortsiktiga mål i både Ryssland och Ukraina

Efter tre år i Bryssel var Frida Malmqvist redo för en ny utmaning: 2005 flyttade hon till Kiev, Ukraina. Uppdraget var att öppna ännu ett Ikeavaruhus. Frida blev vd för två bolag som Ikea ägde, och var ansvarig för att förhandla om den bit mark man ville bygga varuhus på. Men det var en turbulent tid.

– Under två-tre år av de fem åren jag var där fanns ingen fungerande regering. Presidenterna kom och gick.

År 2010 bestämde sig Ikea för att ta en paus från arbetet med att starta varuhus. Det var helt enkelt inte läge. Det var svårjobbat för ett företag som Ikea, som vill bygga upp relationer över tid, med långsiktig lönsamhet som mål.

– I de här länderna är man mer intresserad av snabba klipp. Och jag kan förstå det, eftersom samhället är så kortsiktigt. Saker kan förändras över en natt. Det är väldigt oberäkneligt. Lagar kan plötsligt ändras och börja gälla retroaktivt.

I Kiev fick hon själv ordna sitt boende. Hon hyrde in sig hos en dam som annonserade om en lägenhet som genomgått ”western renovation”, vilket vanligtvis betyder att det ingår vitvaror och kök.

– Annars köper man ett helt tomt hem, utan skåp och maskiner. Bara betongväggar i princip. Men de här renoverade lägenheterna är fina på ytan. Däremot är det ofta problem med stammar och avlopp. Man måste vara öppen för att allt inte fungerar som hemma. Både på jobbet och i samhället.

Många säger att det är värre att flytta hem än att flytta ut.

Oväntat lätt att flytta hem till Sverige

I Ukraina träffade Frida Malmqvist sin svenske sambo, och tillsammans flyttade de vidare till Moskva där de bodde mellan 2010 och 2015. Det var lite jobbigare att bo i Moskva den här gången. Trafiken hade blivit tyngre och det tog evigheter att ta sig någonstans.

Frida började jobba för Ikea, men gick sedan över till Ericsson.

– Då blev jag verkligen lokalanställd. Jag fick se till att förhandla om allt i mitt kontrakt. Pensionen fick jag lösa själv.

Eftersom sambon hade lägenhet och försäkring genom sitt jobb på Ikea, räknades hon som ”medföljande” och fick både tak över huvudet och försäkring. Men när hans kontrakt löpte ut förlorade hon den förmånen. Omförhandlingen med Ericsson gick inte som hon ville, och då flyttade de hem.

– Många säger att det är värre att flytta hem än att flytta ut. Men jag vet inte. Det var oväntat lätt att flytta hem till Sverige. Det var i princip bara att fylla i ett papper på Skatteverket. Det var nästan tråkigt att det var så enkelt. Det blev vardag på en gång, säger Frida Malmquist och tillägger:

– Jag gillar när det inte är så lätt. Man blir tvungen att vara kreativ i länder som Ryssland och Ukraina där allt kan förändras över en natt. Man blir aldrig fullärd. Det gäller att vara på tårna.

Hur är arbetskulturen i Ryssland och Ukraina jämfört med Sverige?

– Ryssarna är arbetsamma. Men en svaghet är att de inte tar egna initiativ och eget ansvar på samma sätt som vi är vana att göra. Man vill inte göra sig skyldig till något om det skulle gå fel. Det tar generationer att förändra den inställningen. 

Innebar jobbet i Ryssland några skattemässiga fördelar?

– Jag skrev ut mig från Sverige direkt när jag flyttade till Moskva, och skattade bara 13 procent där. I Ukraina var det också 13 procent, men höjdes sedan till 15. Efter tio år utomlands blev jag befriad från reavinstskatt i Sverige. Jag hade investerat i en del aktier i Sverige och kunde sälja av det och ta hem vinsten skattefritt.

Hur fungerade det med lön och valuta i ett annat land?

– Jag hade avtal om lön i euro, men fick betalt i lokal valuta. Ikea hade en deal med banken som växlade om direkt från den lokala till euro utan att tappa värde. På Ericsson hade jag betalt i rubel och fick själv växla till euro. Det förlorade jag lite pengar på varje gång, så den aspekten hade jag med i förhandlingarna om lön. Rubeln störtdök strax innan min hemresa. Valutakursen gick från 40 rubel per euro till 75 per euro. Jag hann inte växla i den takten och förlorade pengar. Men en del pengar fick ligga kvar på kontot i väntan på bättre valutakurs.

Vad hade du för semestervillkor i Ryssland?

– Ryssar har fyra veckor, inklusive helger. Genom Ikea hade jag sex veckor som standard. Och två hemresor om året betalades av företaget.

Hur fick du vänner utomlands?

– Tröskeln till att få lokala vänner är högre i fattigare länder. Det är tyvärr svårare när man inte är jämbördig vad gäller inkomst och utbildning. Min andra gång i Moskva var det lättare, för då hade  medelklassen blivit större. Jag har också haft väldigt mycket kontakt med mina barndomsvänner. Vi har setts varje sommar och en del har hälsat på. Sedan finns förstås ett nätverk av svenskar utomlands. Ukraina har ett väldigt litet svenskt community, men det var det tajtaste jag upplevt. När något anordnades där kom alla.

Vad har utlandserfarenheten gett dig?

– Jag tycker det är nyttigt att få sina förutfattade meningar utmanade. Vad är det som säger att det svenska sättet alltid är rätt? Det kanske har mer med sammanhanget och de rådande förhållandena att göra. Man tror att något är norm för att det är det hos oss. Men det kanske bara är hos oss det är norm.