Svenska kulturkrockar i Paris

Jämfört med Sverige är Frankrike mer annorlunda än vad många tror. De sociala reglerna i samhället och på jobbet skiljer sig från den svenska kulturen. Men att ha en fot i båda länderna kan vara en enorm tillgång. För juristen Susan Gustafsson blev det vägen till ett spännande jobb i Paris.

När Susan Gustafsson flyttade till Frankrike bestämde hon sig för att försöka integrera sig så väl hon kunde. Genom franska vänner blev hon lotsad djupt in i både kultur och språk. Men att få jobb på en fransk firma med en svensk juristexamen var inte riktigt lika lätt. Vägen in i arbetslivet gick istället via ett par svenska advokatfirmor i Paris, först som praktikant på Lagerlöf & Leman (som senare gick ihop med Linklaters), och sedan som anställd på advokatfirman Vinge, där hon jobbade i några år innan hon fick jobb på den franska byrån Landwell & Associates.

– Det var som att börja om från scratch. Jag gav mig in i en helfransk miljö och fick börja skriva avtal på franska, förhandla på franska, skriva memon på franska. Hade man inte skinn på näsan innan så fick man det då, konstaterar Susan Gustafsson, när vi träffas på Södermalm i Stockholm, där hon nu jobbar på mediebolaget MTG.

Det svenska sättet att uttrycka sig kan i värsta fall uppfattas som ohövligt, eftersom man lätt glömmer hur viktigt det är med titlar och att nia personer i Frankrike.

Innan familjeskälen fick henne att återvända till Sverige skulle hon få stor nytta av sin dubbla identitet – den franska och den svenska. Pernod Ricard, som hade gått från ett anrikt familjeföretag till en stor internationell koncern i spritbranschen, hade börjat nosa på Absolut Vodka och det statliga bolaget Vin & Sprit. Att Susan Gustafsson både hade en gedigen juristkarriär och god kännedom om svensk juridik och svensk kultur gjorde henne till den perfekta bolagsjuristen i kampen om Absolut Vodka. Hon blev värvad och inkastad i en spännande tid av förhandlingar med den svenska regeringen.

– Jag blev lite av en trojansk häst där. Jag kunde förklara det svenska samhället för ledningen. De var även intresserade av hur svenskarna såg på fransmännen. Det finns ju trots allt en del skillnader länderna emellan. Och fördomar som vi har om varandra, säger Susan Gustafsson.

Kulturskillnader på jobbet i Paris

En klassisk skillnad mellan länderna är att den svenska modellen ofta är plattare. För de franska affärsmännen kan det vara svårt att uppfatta vem som egentligen är chef i det svenska lägret. Det svenska sättet att prata är också annorlunda än det franska – mer rakt på sak, medan man i franskan lindar in många artigheter när man talar. Det svenska sättet att uttrycka sig kan i värsta fall uppfattas som ohövligt, eftersom man lätt glömmer hur viktigt det är med titlar och att nia personer i Frankrike.

– Jag fick redan i trettioårsåldern vänja mig vid att folk sa ”ja, advokaten”, till mig. Dessutom finns många franska sociala regler i affärssammanhang som svenskar kanske inte alltid har koll på, säger Susan Gustafsson.

Hon nämner att det vid en affärsmiddag alltid är kvinnan – eller en av kvinnorna – som beställer mat först. Eller så beställer en man maten åt henne. Det kan låta som något otänkbart i svensk kultur, men ska ses som ren artighet.

– Det är också alltid en kvinna som börjar äta. Männen väntar tills hon börjar. Och en man ska vända sig till kvinnorna i sällskapet och artigt be om lov om han vill ta av sig kavajen vid bordet. 

3 tips till dig som vill jobba i Frankrike

  1. Fast jobb öppnar dörrar – har du jobb så får du ett social security-nummer och har du lön kan du skaffa bostad.
  2. Sjukvårdsförsäkringar – genom det franska socialförsäkringssystemet finns en basförsäkring, om du har jobb. Då får du ett kort som du tar med till sjukvården. Dessutom har företagen privatförsäkringar där hela familjen kan inkluderas.
  3. Pension – normalt sett får du pensionssparande genom jobbet. Men – spara alla papper! Har du haft olika arbetsgivare genom åren så kommer du att ha olika pensionsmyndigheter som ska betala ut pengar när du väl går i pension. Det gäller att ha koll. Spara alla arbetsintyg, och alla papper om pension!

Det är tydligt att det finns många kulturella skillnader, men för Susan Gustafsson har konfrontationen med skillnaderna gjort att hon tänkt efter vad som är viktigt för henne. Vad hon uppskattar i det svenska, respektive det franska samhället.

– I Sverige slipper man sexistiska skämt på arbetsplatsen, men kan däremot få en dörr i ansiktet om man inte passar sig. Det finns saker som är bra och dåligt i båda länderna. Visst behöver man anpassa sig en del när man bor och jobbar i ett annat land, men jag tycker att det är viktigt att känna efter själv vilka värderingar som är viktiga att hålla på.

Susan nämner även beslutsfattandet som olika i de två länderna. I Sverige ska helst alla vara överens, medan chefer i Frankrike har mer vana att ta obekväma beslut.

– Jag tycker att det är viktigt att människor känner sig delaktiga, men beslutet tar den som är chef. I Sverige är allt så konsensusfokuserat, snarare än beslutsfokuserat. Det kan bli många långa möten utan att något överhuvudtaget blir bestämt.

Barnen i Frankrike börjar skolan vid tre års ålder

Förhandlingarna med svenska regeringen gick bra – och Pernod Ricard vann upphandlingen av Vin & Sprit. Susan Gustafsson beskriver det som en once-in-a-lifetime-upplevelse, att sitta med svenska regeringen på andra sidan förhandlingsbordet.

Det franska skolsystemet är elitistiskt.

Visst hade hon kunnat fortsätta jobba och leva i Frankrike, men saker hade börjat förändras. Paris må vara ”världens vackraste stad” i hennes ögon, men det är också en smutsig storstad. När hon fick sonen Anton blev det uppenbart för henne att hon ville något annat.

– I Frankrike sätter man barn i skolan när de är tre år, och jag tyckte det var för tidigt. Och andra kulturella saker kändes plötsligt viktiga. Jag ville att mitt barn skulle veta vem Alfons Åberg var, säger Susan och skrattar.

Som tur var ville även hennes man Lionel flytta till Sverige, och idag jobbar han med marknadsföring och kommunikation på ett företag i Stockholm, och trivs bra. Sonen Anton var två och ett halvt år när de flyttade, vilket gjorde att han istället för att börja i fransk skola, fick börja på en svensk förskola.

– Det franska skolsystemet är elitistiskt. De har många eminenta skolor som ger många välutbildade människor. Men de börjar drilla barnen från tidig ålder, och jag har lite svårt för det. Jag tycker barnen ska få vara barn. Även om det är mycket lek så förväntas de kunna sitta i sina bänkar redan vid tre års ålder.

Hur gjorde du med föräldraledigheten i Frankrike?

– Den lagstadgade föräldraledigheten i Frankrike är bara sexton veckor, inklusive den tid man tar innan förlossningen. Jag insåg att det inte skulle gå, så jag tog extra ledighet och började jobba igen när Anton var åtta månader.

Hur löste ni barnomsorgen när du började jobba?

– Det var omöjligt att få plats på en förskola (crèche), så lösningen fick bli en nanny som vi delade tillsammans med en annan familj. Kostnaden blev drygt 13 000 kronor per familj och månad. Det franska systemet bygger på att man har hjälp av föräldrar och svärföräldrar, annars klarar man det inte.

Kunde du påverka din arbetstid i Paris?

– Jag hade ju fått en ganska senior roll vid det här laget, så jag sa till vd:n att när jag började jobba igen skulle jag gå hem klockan sex på kvällen, och sedan kunde jag vara tillgänglig hemifrån på kvällen. Att jobba hemifrån har inte riktigt slagit igenom i Frankrike än. På vårt kontor jobbade man ofta till åtta på kvällen, och många pendlade dessutom långt. Men jag var inte intresserad av att bli en helgförälder.